Här berättar våra deltagare med egna ord om tiden på Mellansels Folkhögskola, varför de valde skolan, hur det är att studera här och vad åren har gett dem.
Du möter röster från flera olika kurser en del i text och en del i film.
När Izabell började på Allmän kurs var det efter ett avbrott i gymnasiet. Att ta steget tillbaka till studierna var inte självklart – men det visade sig bli en vändpunkt.
Izabell hade hört mycket gott om skolan och kände redan till området. Det gjorde valet enklare. Men det som verkligen gjorde skillnad var något annat.
Redan från början märkte Izabell att studierna här inte var som tidigare. Mindre klasser, mer stöd och ett lugnare tempo gjorde att pressen minskade.
– “Här får man hjälp när man behöver det. Lärarna förklarar tills man förstår, och man känner sig inte lika stressad.”
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Izabell och går Allmän kurs här på skolan. Jag började i höstas efter att inte ha gått klart gymnasiet tidigare.
Vad fick dig att välja just Allmän kurs här?
Jag kände att det var dags att ta tag i studierna igen och jag har hört mycket bra om Mellansels Folkhögskola då jag har bott i området länge, så det kändes som ett naturligt val.
Hur skiljer sig studierna här från gymnasiet?
Det är en stor skillnad – på ett bra sätt. Det är lättare att få hjälp, och undervisningen känns mer anpassad efter varje person. Klasserna är mindre, vilket gör att det blir en bra gemenskap mellan lärare och deltagare.
Får du det stöd du behöver i studierna?
Ja, absolut, just att grupperna är mindre gör stor skillnad. Behöver man hjälp så får man det, och lärarna är bra på att förklara på olika sätt tills man förstår. Det gör att man inte känner sig lika stressad.
Vad är det bästa med att gå på Mellansels Folkhögskola?
Gemenskapen. Det är inte bara lektioner hela dagarna utan vi gör mycket tillsammans som skola, som utflykter och aktiviteter. Det gillar jag.
Hur har du utvecklats sedan du började?
Jag känner mig lugnare och mindre stressad i vardagen. Jag har också blivit mer social och umgås mer, med både deltagare och personal.
Har kursen påverkat hur du ser på framtiden?
Ja, verkligen. Jag har börjat fundera mer på vad jag vill göra framåt och känner mig mer motiverad att fortsätta studera.
Vad har du för planer framöver?
Jag har inte bestämt mig helt ännu, men jag funderar på att läsa vidare inom hotell och turism. Jag har också tänkt på att bli hovslagare, så jag håller fortfarande på att känna efter vad som passar mig bäst.
Hur är det att bo på internatet?
Det är väldigt skönt att ha nära till skolan, och det känns lite som hemma. Man får bättre kontakt med andra som bor här, vilket skapar en gemenskap.
Hur skulle du beskriva gemenskapen på skolan?
Den är väldigt bra. Vi umgås mycket, både under och efter skoltid. Det finns aktiviteter som spelkvällar, och man träffar folk från olika kurser. Och på luncher och raster har man också möjlighet att prata med andra.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka?
Gör det, det är verkligen värt det! Alla är väldigt välkomnande och man känner sig snabbt som en del av gruppen.
För Noah var vägen till musiklinjen inte spikrak.
Musiken hade funnits där sedan högstadiet, men efter gymnasiet valde han att ta ett steg tillbaka.
I stället för att kasta sig vidare direkt tog han en paus, jobbade och försökte hitta rätt i vad han egentligen ville.
Men känslan försvann inte.
Tvärtom.
Ju längre tiden gick, desto tydligare blev det att musiken fortfarande drog.
– “Det är en känsla man inte riktigt kan förklara.”
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Noah, är 23 år och kommer från Umeå. Jag spelar piano och sjunger på musiklinjen. Musik började jag med någon gång i högstadiet, men var länge osäker på om det verkligen var den väg jag ville gå.
Vad fick dig att välja musiklinjen och den här skolan?
Efter gymnasiet tog jag en paus från musiken och jobbade i stället. Men efter ett tag kände jag att jag saknade det för mycket. Samtidigt hade jag en kompis som hade gått här berättade mycket bra om skolan, och det gjorde att jag började fundera på och så småningom sökte till Mellansels folkhögskola.
Vad är det bästa med att gå musiklinjen?
Det bästa är att man har sin egen ensemble som man följer under året. Man lär känna varandra på ett helt annat sätt när man både spelar, bor och umgås tillsammans. Vi spelar också många olika typer av musik, så det blir aldrig enformigt.
Hur ser undervisningen ut?
Den är väldigt varierad med mycket egen tid som vi styr över själva. Vi har individuell undervisning på huvud- och biinstrument, och sedan jobbar vi också mycket i ensemble. Det finns både tid för eget arbete och lektioner där vi spelar tillsammans i olika konstellationer. Jag tycker att det är en bra blandning, och just att själv få styra mycket över dagen uppskattar jag mycket.
Hur upplever du lärarna?
Det var något jag var ganska nervös för innan jag började, men jag kände mig trygg ganska snabbt. Lärarna är omtänksamma, förstående och väldigt engagerade. Man märker att de verkligen vill att man ska utvecklas både som musiker och som person. Det är svårt att förklara, men man känner sig liksom sedd av dem.
Får ni spela mycket även utanför lektionstid?
Ja det blir lätt så, ofta uppstår det spontant att man hamnar i en replokal eller sitter och spelar tillsammans utan att det egentligen var planerat. Det är en stor del av det roliga här att musiken hela tiden finns nära.
Har du fått någon inblick i musikbranschen?
Ja, absolut. Jag har fått en tydligare bild av vilka vägar som finns vidare. Vi har haft besök av olika skolor och personer från branschen som berättat om fortsatta studier och olika sätt att arbeta med musik. Det har gjort att framtiden känns mer öppen och konkret.
Hur har du utvecklats som musiker under året?
Jag har utvecklats mycket, framför allt i att snabbt lära mig nytt material och i att spela mer genrebrett. Jag har också jobbat mycket med scenspråk och med att våga tro mer på mig själv och vad jag kan på scenen. Scenuttryck är nåt vi jobbar med, typ hur man rör sig, hur man använder blicken och sånt. Det har nog varit en av de största utvecklingarna, att känna mer tillit till det jag gör.
Kan du beskriva ett tillfälle då du kände att du tog ett stort steg framåt?
Min första konsert här på skolan var nog ett sådant tillfälle. Jag var väldigt nervös och kände verkligen av scenskräcken, då hade jag ju inte hållit på med musik på ett par år. Men jag tog mig igenom det med stöd från lärarna och gruppen. När jag ser tillbaka på det nu känns det som ett viktigt steg.
Har utbildningen förberett dig för framtiden inom musik?
Ja, verkligen. Dels genom att vi får spela mycket och utvecklas musikaliskt, men också genom samtal om hur man fungerar bra tillsammans med andra och vad som krävs för att jobba med musik. Jag känner mig mycket bättre förberedd nu än innan.
Just nu funderar jag på att fortsätta studera musik, men jag känner ingen stress över att bestämma mig. Jag vet i alla fall att jag vill ha musiken som en del av mitt liv på något sätt.
Hur är det att bo på internatet?
Det är något av det bästa med skolan! Man bor nära varandra och det finns alltid någon att umgås med.Man bor 8 personer i varje hus och delar pentry och vissa rum har delade badrum med andra har egna. Det händer alltid något när man bor såhär, och det gör att man snabbt känner sig som en del av gemenskapen. Jag har aldrig riktigt känt mig utanför här.
Har du något särskilt minne från året?
Slutkonserten förra läsåret var ett väldigt fint minne. Hela skolan samlades och det blev verkligen en känsla av att vi gjorde något tillsammans. Det var fint väder, bra musik, god mat… ja, verkligen ett fint sätt att knyta ihop läsåret på.
Ett annat starkt minne är när Annika Wickihalder gästade en av våra konserter. Det var första konserten det läsåret och det blev en tydlig känsla av att vi jobbade mot något gemensamt. Det var både fint och kul!
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka?
Sök bara! Jag var själv väldigt tveksam i början, men det här har varit både roligt, socialt och lärorikt. Om man vill fortsätta med musik, eller bara ha ett riktigt bra år så är det här en väldigt bra plats att vara på.
När Linda satte sig på en sten i skogen var det inte för att planera framtiden. Det var för att orka med nuet.
Efter en hjärnskakning och en period av hjärntrötthet behövde Linda något annat, något som inte handlade om prestation eller krav.
Och det var där, i stillheten, som tanken väcktes.
– “Det var då jag bestämde mig för att söka.”
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Linda och går uteliv här på skolan. Jag bor i närheten med min sambo och två barn och har tidigare jobbat som målare. Det bästa med att vara målare är att man får vara ute och jobba på olika ställen, men nu ville jag testa något annat.
Vad fick dig att välja uteliv?
Efter att jag fick en hjärnskakning blev jag hjärntrött och kände att jag behövde något annat än jobb eller studier i klassrum. Jag märkte att jag mådde bra av att vara ute i naturen och det var faktiskt när jag satt i skogen som jag bestämde mig för att söka.
Vad får du göra och lära dig på utbildningen?
Vi är ute mycket i naturen. Vi lär oss att göra upp eld, laga mat utomhus och vara ute i alla väder. Vi har också jobbat med odling, även nu på vintern, och testat på saker som jakt, fiske, bär- och svampplockning.
En viktig del är våra utedagar, där vi åker iväg och är ute hela dagen – vandrar, åker skidor och lagar mat ute.
Kan du berätta om en upplevelse som gjort starkt intryck på dig?
Vår första övernattning var väldigt speciell. Vi var vid en sjö, rodde, fiskade och lagade mat av kantareller som en klasskompis plockat. På kvällen lagade vi middag över öppen eld i solnedgången.
Sen på kvällen blev det stjärnklart och vi fick se norrsken. Morgonen efter tog jag ett dopp i sjön, trots att det var i oktober och kallt. Det var en fantastisk upplevelse!
Vad är det bästa med att gå uteliv?
Att få vara ute så mycket som vi är och att det är så prestigelöst. Det finns inga krav på att prestera, man får bara vara och lära sig i sin egen takt.
Både kursen och skolan är bra för att alla är på sin egen nivå och man behöver inte känna att man ska kunna saker innan. Har man en dålig dag är det också ok, då anpassas lektionen efter det.
Vi har också väldigt bra lärare som låter oss vara med och styra innehållet på lektionerna. Nu har vi varit en liten klass och fått familjär stämning. Vi har varit hemma hos eller i stugan hos alla lärarna.
Har du gjort något du inte trodde att du skulle klara av?
Jag har sovit ute under bar himmel för första gången, det var riktigt mysigt att ligga under stjärnorna och somna. Och jag har till och med hoppat i en isvak med kläderna på och tagit mig upp själv. Det trodde jag inte att jag skulle göra, men det gick! Det var en häftig upplevelse. Klassläraren Håkan är så trygg och omtänksam så man vågar gå utanför sin komfortzon.
Hur har kursen påverkat ditt mående?
Jag mår mycket bättre nu, med hjärntröttheten klarade jag till exempel inte av att arbeta, men den här kursen har varit bra för mitt välmående. Vi har också haft lektioner i livsbalans där vi pratat om stress, sömn och kost, vilket har hjälpt mycket.
Hur kommer du använda det du lärt dig framöver?
Jag kommer vara mer ute i naturen, ta med mina barn på utflykter och känna mig trygg i att göra upp eld, laga mat och sova utomhus.
Hur är stämningen på skolan?
Den är väldigt trygg och välkomnande. Alla får vara som de är, och det finns en stor acceptans.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka
Då skulle jag säga gör det! Jag skulle särskilt rekommendera det till den som behöver en paus, återhämtning eller vill hitta tillbaka till sig själv. Här kan man ta ett år, komma ut, må bra och fundera vidare.
Efter att ha bestämt sig för att ta körkort ville han göra det i en miljö där han kunde få stöd och utvecklas i sin egen takt. Trafiklinjen blev svaret.
– “Jag skulle helt klart rekommendera den.”
Gabriel, som kommer från Sundsvall, började på utbildningen med målet att ta körkort – något han idag har gjort.
När intervjun gjordes var riskutbildningarna avklarade och teoriprovet godkänt. Då återstod bara det sista steget med uppkörningen.
Vem är du?
Jag heter Gabriel och kommer från Sundsvall. Här på skolan går jag trafiklinjen.
Hur är det att läsa trafiklinjen?
Vi jobbar med körteori och går igenom olika delar som är kopplade till trafiken och körkortet. Det är väldigt bra. Lärarna och personalen är snälla, engagerade och vill att man ska lyckas. De är också väldigt bra på att förklara, vilket gör det lättare att förstå.
Hur går det för dig med körkortet?
Det går bra. Jag har klarat både riskettan och risktvåan, och även teoriprovet som jag är väldigt nöjd med. Nu har jag bara körprovet kvar, som jag har inbokat framöver.
Hur fungerar samarbetet med körskolan?
Det fungerar väldigt bra. Körlärarna är tydliga och pedagogiska, och det är skönt att körlektionerna är upplagda i perioder. Då kan man fokusera ordentligt på både körningen och teorin.
Brukar du träna körning i körsimulatorn också?
Ja, det gör jag. Det är ett bra hjälpmedel för att öva. Det känns ganska realistiskt och hjälper till viss del även när man kör på riktigt.
Du bor på internatet – hur är det?
Det fungerar väldigt bra. Rummen är fräscha och det är en bra standard. Jag trivs bra tillsammans med de andra som bor där.
Hur är maten på skolan?
Maten är väldigt bra. Alla måltider ingår på vardagar, och personalen i matsalen är både trevlig och duktig. Jag är väldigt nöjd.
Vad gör du på fritiden?
Jag brukar vara med på skolans aktiviteter på kvällar och helger. Det kan vara allt från filmkvällar och promenader till utflykter där vi grillar och umgås. Man får också vara med och komma med egna förslag på aktiviteter.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka trafiklinjen?
Jag skulle absolut rekommendera trafiklinjen, det är en bra utbildning med bra stöd.
Ellie fick upp ögonen för utbildningen när skolan kom på besök till en annan folkhögskola. Projekt, låtar, energi – allt gjorde intryck direkt.
Ivan hittade hit på ett helt annat sätt. Efter att ha sökt andra utbildningar och fått tänka om dök Mellansel upp som ett nytt alternativ.
För båda blev det ett avgörande steg.
Det som väntade var inte bara mer musik.
Det var en miljö där skapandet sker hela tiden. I klassrummet, i studion, på internatet, under camps och i samtal sent på kvällen.
Kan ni berätta lite om er själva?
Ivan: Jag heter Ivan och kommer från Umeå. Jag går songwriter här på skolan.
Ellie: Jag heter Ellie, eller Eleonora, och kommer från Stockholm. Jag går också songwriter, med inriktning session.
Vad fick er att välja just den här skolan och utbildningen?
Ellie: För mig började det med att skolan kom på turné till en annan folkhögskola där jag gick. De visade upp projekt och låtar de hade jobbat med, och jag blev så imponerad att jag direkt kände att jag ville söka hit.
Ivan: Jag hade sökt några andra skolor först och hade inte riktigt koll på Mellansel. När jag inte kom in på en annan utbildning fick jag tips om att söka hit i stället. Så jag kom hit och det visade sig vara ett av de bästa besluten jag tagit.
Hur är det att samarbeta med andra här på skolan?
Ellie: Jag var faktiskt lite rädd för att jobba i grupp i början, eftersom det kräver att man kompromissar och vågar släppa in andra i sitt skapande. Men jag upptäckte ganska snabbt att det är det roligaste som finns.
Ivan: Jag håller med. Och att dela studio fungerar också jättebra. Det blir nästan mysigare så, man skapar en egen stämning tillsammans.
Hur fungerar camps och hur är det att vara med på dem?
Ivan: Ett camp innebär att man jobbar tillsammans med människor från andra skolor eller andra platser, ofta i grupper med personer man aldrig träffat tidigare. Sedan skriver man en låt på väldigt kort tid, ofta under en eller två dagar. Jag tycker att det är bland det roligaste man kan göra.
Ellie: Ja, camps är nog det jag ser fram emot mest. Det är intensivt och lite nervöst, men också väldigt kul. Det finns inte så mycket tid att tveka utan man måste bara köra, och det gör att man utvecklas snabbt.
Hur kommer man igång med låtskrivandet tillsammans med människor man inte känner?
Ivan: Ibland går det lätt, ibland är det mer utmanande. Men det är också nyttigt att lära sig hantera olika typer av samarbeten. De flesta har ju gjort det här tidigare så det brukar lösa sig.
Ellie: Det brukar hjälpa att börja med att prata lite, visa vad man gjort tidigare och berätta vad man lyssnar på just nu. Då hittar man ganska snabbt en gemensam riktning.
Har ni fått möjlighet att knyta kontakter inom musikbranschen?
Ellie: Ja, absolut! Genom camps, events, föreläsningar och samarbeten får man träffa många människor i branschen. Det känns som att skolan verkligen vill hjälpa oss vidare.
Ivan: Och bara genom att träffa folk på camps får man nya kontakter. Rätt som det är har man nya vänner och samarbetspartners på andra platser i Sverige.
Hur har ni utvecklats under tiden här?
Ellie: Jag har utvecklats otroligt mycket på kort tid. Man lär sig hela tiden, både av andra deltagare och av lärarna. Jag känner att jag fått fler verktyg och blivit mycket tryggare i mitt skapande.
Ivan: Jag känner samma sak. När jag kom hit tyckte jag att jag kunde ganska mycket, men när jag ser tillbaka nu märker jag hur mycket jag faktiskt har lärt mig. Det är stor skillnad.
Hur jobbar ni med genre – får ni testa olika saker?
Ellie: Vi får ganska fria uppgifter. Det handlar mer om att utgå från ett koncept eller testa ett nytt sätt att skriva, än att göra musik i en viss genre.
Ivan: Ja, genrerna kommer ofta naturligt beroende på vem man jobbar med. Har man en rappare i gruppen blir det kanske rap, har man någon med rockbakgrund blir det något annat. Man blandar ganska mycket.
Finns det något projekt eller någon låt ni är extra stolta över?
Ivan: Jag är väldigt stolt över en låt jag skrev under ett camp på Musikmakarna. Det var ett sånt där tillfälle där allting bara klickade och resultatet med producering, gitarren, sångare, allt blev så bra. Det blev något jag verkligen vill bära med mig länge.
Ellie: För mig var vårt första externa camp väldigt speciellt, det var första gången jag kände att jag hade gjort en låt som jag verkligen var stolt över på riktigt. Sedan dess har jag gjort fler låtar som är riktigt bra, men den känslan kring första campen sitter kvar.
Hur har utbildningen förberett er för framtiden?
Ellie: Vi har fått både branschkunskap och praktiska verktyg. Lärarna tipsar också om kurser, sammanhang och möjligheter utanför skolan, vilket gör att man känner att de verkligen vill att man ska lyckas. Och när man går sessioninriktningen har man möjlighet att validera det man kan om man vill gå hos Musikmakarna sen.
Ivan: Jag tycker också att utbildningen har gjort nästa steg tydligare. Man får känna att det faktiskt går att ta sig vidare inom musik, och nu känner man att man börjar bli så bra att det bara är att fortsätta.
Hur är det att bo på internatet?
Ivan: Jag tycker nästan att det är en viktig del av hela upplevelsen. Man är här för att göra musik, så att bo nära både lektioner och studios gör allt väldigt smidigt. Och man lär verkligen känna de andra bra, man bor tillsammans, pluggar tillsammans, jobbar intensivt tillsammans.
Ellie: Ja, och man hamnar verkligen i en folkhögskolebubbla, det tar inte ens en minut att ta sig till lektionen. Det blir lätt att umgås, hitta på saker och lära känna folk. Gemenskapen blir väldigt stark, det är ofta man ringer varandra på morgonen och frågar “ska vi gå till lektionen tillsammans?”, det blir mycket småprat och så.
Har ni något särskilt minne från året?
Ivan: För mig var första campet på Musikmakarna ett väldigt starkt minne. Det är ju där de bästa går, och så skulle jag få jobba med dem. Jag och en klasskompis åkte dit, och jag minns känslan av att sitta där och vänta på att bli tilldelad en grupp samtidigt som man såg människor som man kände igen från tv. Jag var så nervös, men sen insåg jag hur mycket jag faktiskt kunde!
Ellie: För mig är campsen överlag de starkaste minnena. Att alla är så inbjudande och trevliga och att man alltid känner sig välkommen fast man i andras studios. Och på camsen får man visa en sida av sig själv som man annars inte riktigt fattar att man har, att – “shit vad otroligt bra jag är!”
Vad skulle ni säga till någon som funderar på att söka?
Ellie: Sök, och våga gå utanför din comfort zone. Mellansel är absolut ett av de bästa valen om du vill syssla med musik, skulle jag säga. Skolan är inbjudande, boendet är fint och det finns så många bra gemensamma utrymmen som bio och gym.
Ivan: Om du vill utvecklas inom musik och är redo att jobba för det, då är det här en jättebra plats att börja på!
När Alva lämnade Stockholm för ett år på musiklinjen var det inte med en självklar plan.
Musik hade alltid varit en del av hennes liv men inte nödvändigtvis något hon tänkt göra till sitt yrke.
– “Jag ville bara göra något roligt ett år och testa något nytt.”
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Alva och kommer från Järfälla utanför Stockholm. Jag spelar trummor och har alltid varit väldigt musikintresserad. Musik har varit en viktig del av mitt liv, men jag har också många andra intressen. Jag gick natur på gymnasiet och är till exempel väldigt språkintresserad, så musik är en av flera saker jag tycker om att hålla på med.
Vad fick dig att välja just Mellansels Folkhögskola?
Jag sökte till flera skolor, men fastnade för den här efter att ha kollat på rundvandringen som finns på youtube och kollat på hemsidan. Det kändes som en väldigt bra skola, och jag ville också testa något nytt – komma bort från storstaden och närmare naturen. Kombinationen av utbildningen och miljön lockade.
Hur är det att gå på musiklinjen?
Det bästa är att man får fokusera helt på det man tycker är roligt. Vi kan jobba med en och samma låt under flera veckor och verkligen gå på djupet i alla delar. Jag gillar också att man spelar i samma band under en längre tid, man lär verkligen känna varandra.
Hur upplever du undervisningen?
Den är väldigt varierad. Vi har både teori och gehör där jag har fått lära mig mycket som jag inte kunde innan. Vi spelar mycket i ensemble och så har jag egna lektioner tillsammans med trumläraren. Det är också väldigt givande att ha flera olika lärare eftersom man får input från många olika håll.
Hur har du utvecklats som musiker under året?
Väldigt mycket! När jag började här hade jag aldrig tagit trumlektioner, utan jag har lärt mig själv. Jag saknade grundläggande teknik, som hur man ska slå med stocken, men har utvecklats enormt. Jag har blivit mer avslappnad, vågar ta plats och känner mig mycket friare bakom trummorna. Det är stor skillnad från när jag började.
Har du fått någon inblick i musikbranschen?
Ja, absolut. Vi har fått testa hur det kan vara att jobba i branschen, till exempel genom projekt där vi behövt lära oss många låtar på kort tid. Det gav en tydlig bild av tempot och kraven. Även om jag inte är säker på att jag vill jobba med musik, känns det värdefullt att förstå hur det fungerar.
Kan du ge exempel på ett tillfälle där du kände att du tog ett steg framåt?
Vår första större konsert var en viktig upplevelse. Att få vara med i hela processen – rigga, repetera och spela på en riktig scen gav mycket självförtroende. Jag insåg också att jag inte behöver spela perfekt hela tiden, utan att det kan låta bra ändå. Så konserterna har varit bra på det sättet att jag har fått bättre självförtroende.
Hur är det att bo på skolan?
I början var det lite ovant, men efter ett tag känns det som en egen liten värld där man alltid har människor runt sig. Man blir snabbt som en familj och kommer mycket närmare varandra än på en vanlig skola.
Har du något särskilt minne från året?
En av de starkaste upplevelserna var när hela skolan åkte till Skuleberget och vandrade upp tillsammans. Det var då jag verkligen började hitta min plats i gruppen och komma nära de vänner jag fortfarande umgås med. Dessutom var det häftigt att uppleva naturen som är något helt annat än i Stockholm.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka?
Gör det! Det spelar ingen roll vad du har gjort tidigare – jag gick natur och det har ändå varit otroligt givande. Det handlar inte bara om musik, utan också om att träffa olika typer av människor och testa något. Det är ett perfekt år om man vill göra något kreativt innan man pluggar vidare eller om man inte vet riktigt vad man vill göra i framtiden.
När Maja och Eli sökte till Songwriter var det av lite olika skäl.
För Maja var vägen dit ganska naturlig. Hon kom direkt från estetprogrammet, hade hört mycket gott om utbildningen och ville hitta ett första tryggt steg bort från hemmet.
För Eli såg det annorlunda ut. Efter ett år av jobb växte längtan efter att ge musiken mer plats.
Men det de båda hittade var något större än bara en utbildning. En miljö där det egna skapandet står i centrum.
– “Det finns så mycket plats att utveckla sitt eget sound.”
På Songwriter finns ingen mall för hur musik ska låta. Här ryms allt. Det som binder ihop klassen är inte en genre, utan viljan att skapa.
Och just det har blivit en viktig del av upplevelsen.
Kan ni berätta lite om er själva?
Eli: Jag heter Eli och går songwriter här på skolan. Jag gör mest elektronisk musik och folkmusik.
Maja: Jag heter Maja och går också songwriter. Jag gillar mycket akustisk musik, särskilt gitarr och piano, och dras mycket till indie- och folkmusik.
Vad fick er att välja just den här skolan och utbildningen?
Maja: Jag kommer från Örnsköldsvik och gick estet innan, så flera av mina lärare kände till skolan och rekommenderade utbildningen. Jag hade också kompisar som gått här och sagt många bra saker. Det kändes bra att börja på en skola som låg ganska nära hemmet och vännerna, särskilt eftersom det var första gången jag flyttade hemifrån.
Eli: Jag hade jobbat ett år efter gymnasiet och kände att jag ville satsa mer på musik. Jag hade inte så bra koll på utbildningar, men en kompis som gick här pratade väldigt varmt om skolan, så jag sökte. Det som lockade mest var att det verkade finnas mycket tid för det egna skapandet och att utveckla sitt eget sound.
Vad är det bästa med Songwriter?
Eli: Att det finns så mycket plats för det egna uttrycket. Oavsett vilken genre man jobbar i så finns det utrymme att utvecklas.
Maja: Och att det är så stor bredd i klassen. Alla gör olika typer av musik och allt känns välkommet. Det finns inget krav på att man måste passa in i en viss genre.
Hur är det att samarbeta med andra och jobba i studio?
Eli: Det är fantastiskt. Jag producerar mycket och att få jobba med andra, både i klassen och med musiker från andra linjer, är otroligt givande. Man bygger relationer som kan bli väldigt värdefulla längre fram om man tar klivet och blir professionell.
Maja: Jag tycker också att studiemiljön här är lyxig. Vi är två personer per studio och hela klassen har sina studios nära varandra så det är lätt att knacka på hos någon, höra vad de jobbar med och spontant börja samarbeta.
Hur är det att vara med på camps?
Eli: Första gången var det nervöst, särskilt när man skulle skriva med helt nya människor. Men det är också väldigt häftigt att på så kort tid skapa en låt tillsammans med personer man aldrig träffat förut. Man lär sig mycket om både sig själv och andra.
Maja: Ja det är ett speciellt upplägg, men man utvecklas verkligen. Det blir väldigt tydligt hur mycket man faktiskt kan när man sätts i en ny situation och ändå får fram något tillsammans. Det brukar vara skitkul och det blir ju liksom alltid en låt även om man inte känner de andra sedan tidigare.
Har ni fått möjlighet att knyta kontakter inom musikbranschen?
Maja: Ja, absolut! Framför allt genom camps, där man jobbar nära nya människor under flera dagar. Då hinner man verkligen lära känna varandra.
Eli: Och också inom klassen, våra klasskamrater är ju ett nätverk i sig. Många kommer att fortsätta inom musik, och det känns som att man bygger relationer som man kommer ha nytta av i framtiden.
Hur har ni utvecklats under tiden här?
Eli: Jag har framför allt utvecklats i att skriva med andra. Tidigare jobbade jag ofta i samma lilla krets, men här har jag fått testa att skapa med människor med helt andra bakgrunder. Det har breddat mitt sätt att tänka kring musik.
Jag har lärt mig så otroligt mycket av vår produktionslärare Emil, honom har man haft många nästan filosofiska samtal med kring de där små detaljerna, hur man kan lyfta låten extra och vad som just den här låten behöver.
Maja: Jag har utvecklats jättemycket, både i att skriva och producera musik tillsammans med andra. Jag hade inte jobbat så mycket i grupp innan. Jag har också blivit tryggare i att sjunga, det gjorde jag inte alls framför folk innan jag kom hit, men framför allt kanske producerandet.
Är det något särskilt projekt eller någon låt ni är extra stolta över?
Eli: Ett camp vi hade tillsammans med en annan utbildning blev väldigt speciellt för mig. Jag hamnade i en grupp där det bara klickade direkt, och vi gjorde en avskalad låt med mycket fokus på sång och känsla. Det blev ett väldigt fint möte där vi verkligen förstod varandra, kunde leka runt och skapa något riktigt bra.
Maja: Jag är stolt över flera samarbeten men särskilt en låt jag gjorde med två andra i klassen. Jag tycker att man verkligen hör allas styrkor och personligheter i låten, och det blev en väldigt fin kombination av våra olika uttryck.
Hur har utbildningen förberett er för framtiden?
Eli: Dels genom att vi får mycket tid att utveckla vårt eget skapande, men också genom branschkunskap. Vi får lära oss hur musikbranschen fungerar, hur man får pengar för det man skapar och grundläggande juridik. Sen kommer ju allt tillbaka till campsen, att få knyta kontakter med andra inom musikvärlden.
Maja: För mig har det varit väldigt värdefullt att få tid att utforska mitt uttryck och fundera på vad jag vill göra framåt. Jag funderar på att läsa ett år till just för att verkligen få djupdyka och verkligen hitta mitt eget sound. Sen får vi se vad det leder fram till.
Hur är det att bo på internatet?
Maja: Det är väldigt mysigt. Ibland kan man så klart bli lite trött på varandra, men för det mesta är det bara roligt. Man blir som en familj. Sen får vi ju också fem mål mat om dagen, så man blir ju behandlad som en kunglighet
Eli: Ja, det är speciellt att bo så nära sina vänner och samtidigt ha studiorna så nära. Att kunna gå ner och jobba med musik när som helst är väldigt lyxigt.
Kan ni berätta om ett minne ni har från er tid på Mellansels Folkhögskola?
Maja: Jag minns särskilt en helg när vi var ett stort gäng som bestämde oss för att laga mat tillsammans en kväll. Vi gjorde typ risotto och kyckling och vi var nästan hela klassen med och lagade mat, åt och snackade hela kvällen. Det var bara en så härlig vibe den kväll!
Eli: Jag skulle nog säga alla kvällar och nätter i studion. Man kan sitta där, ensam eller tillsammans med någon, och liksom mitt i natten stöta på någon mer där nere. Man hör musik från alla håll och kanter och alla gör sin grej liksom. Studiotiden är ovärderlig!
Vad skulle ni säga till någon som funderar på att söka Songwriter?
Eli: Sök. Det här är ett av de bästa valen jag gjort. Att få lägga allt fokus på musik har varit otroligt värdefullt. Jag har gått här i två och trivs fortfarande. Vi får se, om 20 år kanske man själv är lärare här.
Maja: Jag håller med. Om man älskar musik och skapande så är det här en fantastisk plats att vara på. Jag tänkte att mina år på gymnasiet var de bästa åren i livet, men nu när jag är här är det ännu bättre!
När Nora kom till Allmän kurs hade hon ett tydligt mål: att läsa upp sina betyg och bli sjuksköterska.
Men vägen dit hade inte alltid varit enkel.
– “Jag har alltid gillat skolan, men det har varit svårt ibland.”
Hon valde att lämna sin hemstad Östersund för att testa något nytt – och hittade en studiemiljö som fungerade på ett helt annat sätt.
Här var tempot annorlunda. Mindre stress, mer flexibilitet.
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Nora och kommer från Östersund. Jag går Allmän kurs där jag läser upp mina gymnasiebetyg, och i framtiden vill jag bli sjuksköterska.
Vad fick dig att välja just den här skolan?
Jag behövde läsa upp mina betyg och Allmän kurs är ju till för det. Jag ville också komma bort lite från min hemort, och kände till Mellansels Folkhögskola genom min lillebror som varit här på läger.
Hur skiljer sig studierna här från gymnasiet?
Det är ganska stor skillnad. På gymnasiet är man ju en klass som läser samma saker hela skoldagen. Här är det individuellt anpassat och man läser sina egna ämnen och i sin egen takt. Det känns mer fokuserat på en själv jämfört med gymnasiet.
Får du det stöd du behöver i studierna?
Ja, det är lätt att få hjälp eftersom klasserna är små. Lärarna är tillgängliga och man behöver inte vänta länge om man undrar något.
Vad är det bästa med att studera här?
Att det är så anpassat efter en själv, man läser de ämnen man själv behöver och kan ta det i sin egen takt. Och gemenskapen, att alla är öppna och trevliga, det känns aldrig svårt att prata med folk.
Hur har du utvecklats sedan du började?
Jag vågar prata mer nu och är mer social. Jag har också fått en annan syn på studier, det känns mer roligt än svårt när man får jobba i sin egen takt.
Hur är det att bo på internatet?
Det är lite som att bo i en egen lägenhet, men med gemensamma ytor. Man har sitt eget rum, men delar vissa saker och hjälps åt, till exempel med städning.
Hur skulle du beskriva gemenskapen på skolan?
Det är bra gemenskap, som jag sa tidigare så känner man sig som en del i gruppen direkt, folk är öppna och det känns som att man känt varandra länge.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag läser ganska många ämnen så jag har lektioner fram till 15:20. Efter första lektionen är det gemensam fika för hela skolan. När lektionerna är slut brukar jag umgås med kompisar, till exempel spela pingis eller hitta på något annat. Det finns mycket att göra även efter skoltid, skolan är öppen och vi har tillgång till gympasal, bastu, biorummet och sånt. Sen avslutar man oftast dagen med kvällsfikat.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka?
Det är verkligen värt det! Jag har egentligen alltid gillat skolan, men har tyckt att det varit svårt av olika anledningar. Här har det fungerat jättebra för mig och är roligt med både ämnen, lärare och klasskompisarna.
När Viktor sökte till musiklinjen var det inte en slump.
Han hade hört om skolan från flera håll – tidigare elever, musiker och till och med sin egen baslärare. Alla sa samma sak: det här är en plats där man utvecklas.
– “Jag hörde hur bra folk blev här och tänkte att jag vill också dit.”
Men starten blev ändå en omställning.
Redan första tiden slog det honom hur hög nivån var. Alla runt omkring kändes otroligt skickliga, och känslan av att ligga efter smög sig på.
– “Det blev lite av en chock i början.”
Men istället för att bli kvar i den känslan hände något annat.
Genom stöd från lärare och andra deltagare började Viktor hitta sitt eget värde som musiker. Pressen kom inte utifrån utan ersattes av en inre drivkraft att utvecklas.
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Viktor och spelar bas i funk/fusion-bandet på musiklinjen. När jag inte spelar musik gillar jag att ta promenader och umgås med kompisar.
Vad fick dig att välja just den här skolan?
Jag känner flera personer som gått här tidigare och hade hört mycket bra om skolan, min gamla baslärare bland annat. Jag hade också hört tidigare deltagare spela och kände att det verkar vara en bra skola.
Vad är det bästa med att gå på musiklinjen?
Att vi är så många olika människor med olika bakgrunder. Folk kommer från olika delar av Sverige och har olika musikaliska erfarenheter. Det gör att man hela tiden har något nytt att lära sig och utforska.
Hur upplever du undervisningen?
Den är varierad och ganska fri, vilket jag tycker är bra. Vi har olika lärare i vissa ämnen, vilket ger flera perspektiv. Dessutom finns det mycket tid för egen övning, vilket jag tror är viktigt om man ska hitta sitt eget musikaliska uttryck.
Hur är lärarna?
De är väldigt engagerade och passionerade. Det märks att de har mycket erfarenhet och verkligen är hängivna musiker och det skulle jag nog säga är bland det viktigaste egenskaperna hos en musiklärare.
Har du fått någon inblick i musikbranschen?
Ja, dels genom samtal med min instrumentlärare om hur det är att jobba som frilansande musiker. Vi har också haft gästande musiker som berättat om sina erfarenheter, och vi har fått chans att ställa frågor och så.
Hur har du utvecklats som musiker under tiden här?
På alla sätt och vis skulle jag säga. I början kände jag mig lite osäker eftersom många var väldigt duktiga, men med tiden och med hjälp av både lärarna och de andra deltagarna har jag lärt mig se mitt eget musikaliska värde. Jag har också blivit bättre på att improvisera, vilket har varit en stor utveckling för mig.
Kan du ge exempel på ett tillfälle där du kände att du tog ett steg framåt?
En konsert i höstas med vårt funkband var en stor milstolpe. Vi spelade mycket improviserad musik under en längre tid, och jag kände att jag klarade av något jag inte hade kunnat göra tidigare.
Hur har utbildningen förberett dig för framtiden?
Jag har fått mycket erfarenhet av att spela med olika människor, vilket är viktigt om man vill jobba som musiker. Vi har ju möjlighet att både spela med varandra på musiklinjen och de andra musikutbildningarna som songwriter och kyrkomusiker. Jag har också fått en bättre förståelse för hur det fungerar att arbeta som frilans.
Vad har du för planer framöver?
Jag vill fortsätta med musik och siktar på att söka till musikhögskola. Men först vill jag ta lite tid att fundera på nästa steg.
Hur är det att bo på internatet?
Man har alltid nära till andra, på gott och ont. Det är ju kul att alltid ha någon att umgås med, och samtidigt är det viktigt att komma ihåg att ta egen tid ibland. En anna bra grej med internatet är ju att vi har otroligt nära till replokalerna och andra sociala uppehållsrum med biljardbord, bastu, pingis och sånt.
Har du något särskilt minne från tiden här?
En konsert tillsammans med Annika Wickihalder var väldigt speciell. Hon har ju själv gått här tidigare och hon var både så professionell och en jättefin person. Det var inspirerande att få spela med henne och jag tror hon tyckte det var lika roligt att spela med oss.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka?
Tveka inte! Det här är bland det roligaste jag gjort, och jag ångrar inte en sekund att jag sökte. Det har blivit två fantastiska år här.
Björkvägen 15, 895 40 Mellansel
